Varför jag byggde Watchover

Jag klarade inte av spelandet på egen hand. Jag lovade, raderade apparna och förr eller senare var jag tillbaka. Spärrapparna jag tittade på kändes kalla, och jag ville inte ens prova dem. De hade alla samma lucka: jag kunde stänga av filtret på två sekunder, och ingen skulle få veta det. I ett svagt ögonblick är två sekunder allt.

Då tänkte jag: tänk om jag fortfarande kunde stänga av det, men någon jag älskar fick veta det i samma ögonblick som jag gjorde det? Något sådant skulle fungera. Så jag byggde det, och det fungerade på riktigt.

Den största skillnaden var att någon jag älskar skulle veta. Det var ingen som övervakade mig, och ingen fick någonsin se vilken sida jag försökte öppna. Det enda som nådde fram var att skyddet hade stängts av. Det räckte. Tyngden låg inte längre bara på mina axlar, utan på två personers.

Jag slutade. Och Watchover blev den första appen jag någonsin gjort.

Jag öppnade Watchover för alla eftersom jag vet precis hur det känns. De sena nätterna, löftena, skammen nästa morgon. Om jag kan hjälpa någon annan att bära den tyngden lite lättare gör det mig genuint glad.

Det här är ingen behandling, och jag är inte läkare. Men ett hinder i det svaga ögonblicket och någon som älskar dig bredvid dig – det fungerar. Det fungerade för mig.

Personen som gjorde Watchover